Mauritz Karström är en av vår tids främsta expressiva färglyriker. Han var en av Västsveriges mest intressanta och begåvade konstnärer. Med ett brett bildspråk och ett uttryck som sällan bryr sig om realismen utgår Karström i sitt skapande från sin egen inre och undermedvetna verklighet. Hans målningar uttrycker ofta den fria och omedelbara känslan, där penseln agerar som ett medium för det undermedvetna. Det finns en stringens och strukturell uppbyggnad i måleriet som direkt uppfattas av det tränade ögat. Han är något av en konstnärernas konstnär precis som Ragnar Sandberg och Olle Skagerfors. Här finns mycket kunskap och influenser från Cobra gruppen och även den tyska expressionismen.
Men framförallt så skapar Karström sitt egna uttryck som speglar den egna subjektiva verkligheten. Den är också i högsta grad allmängiltig. Här finns längtan efter frihet, kärlek men också ångest och demoner. Här finns den våldsamt vackra naturen i landskapsbilderna. Själfulla stilleben och den ensamma människan. Från en utställningskatalog från Östergötlands länsmuseum citeras ett uttalande från Karström ”Om du ser på mig och mina målningar, så är det som ett slags stenhårt andeväsen jag försöker frambringa i färg och som ibland kan sprängas och bli till sång”
Personporträtt, bilar, Rock and Roll, stilleben och landskap utgör återkommande motiv i Karströms produktion. Expression och explosion av färg är hans signum.
Mauritz började tidigt teckna och måla. Redan vid 6 års ålder hade han ”Vernissage” och sålde teckningar till familjens grannar på Erikstads gård utanför Linköping.
I slutet av 1990-talet fick Mauritz genom Fahlnaes försorg en ateljé på Fiskehamnsgatan 8 i Göteborg. Den var precis så som Mauritz hade önskat sig; en stor öppen ateljé med sovplats. Här målade han frenetiskt och ofta dygnet runt. Han trivdes som bäst i sällskap av en cigarett, en kopp kaffe och musik av David Bowie, Lou Reed eller Iggy Pop. Då fann han harmoni.
Mauritz var god vän med många musiker. De träffades och umgicks på den kända konstnärsrestaurangen Kometen i Göteborg. Ibland gjordes samarbeten i form av att Mauritz målade samtidigt som musikerna uppträde.
